Naturligt gott vin, tack Stanko!
Våren är här, det knoppar som
aldrig förr och träden vill klä på sig, andra mer mänskliga ting vill visst
klä av sig istället. Det är vår, mer än så kan man inte säga. Hemkommen från
Jämtland, så sitter vi här nu i Viken vår, beskådar både svanar och galningar
till trivsamma grannar. Tänker inte hänga med i stobyns trend, till att gå runt
halvnaken i ett soligt med ack så kallt Stockholm. Meningen med underställ är
att de går att använda året om likaså med skidstrumpor, de är även de skapta
för att hålla året om…Så kanske till midsommar, är shorts nära tillhands…
Gänget är samlat, och visst är det med lite extra glädje som vi denna
kväll ses. Det är ju några veckor sen vi fick tillbringa en tid tillsammans, så
vi antar att det kommer bli lite extra snack och bus under kvällens gång. För
att inte låtas oss hållas för länge med torra strupar, så serverar jag kvällens
fösta vin. Ett rosé bubbel, våren till äro såklart. Vinet kommer från producenten
Segura Viudas i Spanien.
”1954 skapades varumärket
Segura Viudas av dåvarande ägarfamiljen till egendomen. Man hade en tydlig målsättning
att skapa Spaniens bästa mousserande vin. Ca 30 senare köptes egendomen och
varumärket upp av familjen Ferrer som också äger Freixenet. Utan att förlora
ursprungsvisionen att tillverka Spaniens bästa Cava har ägarfamiljen investerat
stora summor i ägorna med målsättning att ytterligare förbättra produkterna och
därigenom cementera positionen som Spaniens bästa producent av mousserande
vin.”
Vinet har en trivsam fruktighet
och med inslag av omogna jordgubbar, en viss grönska och händelserik aromatiska
tycken. Bubblorna är påtagligt kaxiga, vi gillar det. Fin friska i nosen
och i smaken, så faller nu de mer mogna jordgubbarna oss i smaken. Låt mig
tillägga en lättsam exotisk fruktighet och en bra balans mellan mineraler och
pigg syra. Vi alla bekänner färg och ler lite extra över att längden på vinet
är betydligt ihållande.
”Vinet får jäsa på
temperaturkontrollerade ståltankar. Därefter får en andra jäsning på flaska ta
vid. Vinet ligger på sin jästfällning i flaskan under ca 12 månader innan degorgering.”
Kvällens enkla servering till denna dryck är inget mindre än råstekt
hummer som doppats i brynt smör. Till detta så anför jag en kvittenkräm med
ihållande syra och fräschör. För att maxa rätten så skummar jag hummerns smör
med grädde och ännu mer smör, resulterar i en smakrik ”sås” som binder upp all
ung frukt i bubblet och skaldjurs sötman kommer att göra underverk med vinets
unga och bitiga fruktighet.
Tro inte vi är klara där, utan att under hummern har jag gömt en tapenade
på svarta oliver som mixats upp med dill och basilika, och den viktigaste
råvaran i hela rätten, vaniljen. Sältan till bubblet och dess lilla sötma från
vaniljen och örtigheten gjorde bubblet till mycket större än vad vi någonsin
kunde tänka oss.
Det tar en stund för mina gäster att smälta första vinet och dess vän
till rätt. Vaniljen tog ju fram en rondör i vinet som vi inte vill skall ta
slut, heller inte försvinna. Vi tar oss an och rensar våra smaklökar, ser
framåt och kommer minnas denna upplevelse ganska så lång tid framöver. Det
haglar blixtrar från kamerorna, och vi som vanligt lovar att det inte
kommer ut med en gång i sociala medier. Vi håller lite på alla bilder och så
finns det ingen som behöver fundera på, vilka jag har runt bordet vårt.
Nästa vin är för mig mycket speciellt, jag håller inte denna stil till
min favorit, jag erkänner med knäppta händer att jag inte kan allt om denna
stil. Men det jag kan är att med ödmjukhet och ett öppet sinne behärska mig om
vad jag får i glaset. Och det är nu fjärde eller femte årgången jag provar från
denna producent, jag kan inte annat än dra lite extra på smilbanden och känna
att både jag och vinet kommer närmre varandra, för varje år som går.
Vi börjar
känna varandra och det gläds jag mycket åt. I glaset har vi 2015 Radikon
Slatnik Chardonnay 80%, Tokai Fruilano 20%.
”Stanko Radikon är en av
pionjärerna när det kommer till naturviner och viner med extremt lång
skalkontakt. Så kallade orangeviner. Stankos filosofi för vinproduktion är lika
enkel som den är komplex – Att producera ett vin som är helt naturligt. Ett vin
där ärlighet och äkthet är viktigare även om det kan bidra till stora
variationer mellan årgångarna. Generiska viner som strävar efter att minimera
årgångsvariationer är helt ointressant. 2016 gick Stanko Radikon bort i
sviterna av cancer och idag är det sonen Sasja som för filosofi och vision
vidare framåt.
Ett bevis för hur uppskattad
och respekterad Stanko var i regionen är att man i december 2016 beslutade sig
för att hålla en årlig festival i Stankos minne där i stort sett samtliga
naturvinmakare i regionen bjuds in för att tillsammans med de bästa
restaurangerna i regionen visa upp det bästa man har att erbjuda. En
hejdundrande hyllning till en av de mest respekterade vinmakarna i regionens
historia.”
Därför vill vi hedra och fira Stanko lite extra denna kväll, och ställer
till med svensk grisfest. Revben som kokats och sen grillats med en smakrik
glace, skapt av aprikoser, sesam, mandel och röda äpplen. Allt har mixats och
smakats upp med tomater och lättsamma droppar av honung. Jag ville göra en
”marinad” som hänvisade till vinets kropp. Och alla de smaker jag tagit mig ann
till grisens smaker är de jag och vi alla runt bordet känner i vinet. Doften
med de varma nyponen, lättsamma toner av aprikoserna och det är som att det
kommer pustar av mandelmassa och torkad pomerans vid varje gång som jag tar
nosen intill glaset.
Vi diskuterar vidare och kommer fram till att vinet är
superbt och har sin stil, att Stanko visste vad han gjorde och vi tro oss veta
att han hela tiden visste vad som skulle komma efter hans tragiska bortgång. Vi bestämmer oss även att införskaffa en rad av hans son:s viner, för att ta en vertikal och njuta av denna stil på vin som jag lär mig mer om varje dag.
”Manuell skörd. Efter
avstjälkning och lättare pressning läggs musten tillsammans med druvskalen i
stora acaciefat där jäsningen påbörjas spontant. Efter 14 dagar dras musten om
och läggs på gamla Slavonska ekbottis om 2500 - 3500 liter. Här får vinet vila
i 18 månader innan buteljering. Efter buteljering ligger vinet ytterligare två
månader innan försäljning. Ingen klarning, ingen filtrering, inget tillsatt
svavel. Helt naturligt.”
Vi pratar hela tiden som att finna den perfekta kombon, de perfekta
smakerna som skall gifta sig med varandra. Vid min ålder och med mina vänners
kunskap, så känner vi alla att det är som oftast att vinet och maten redan är
perfekta på sina olika sätt. Det som avgör hur upplevelsen blir är hur vi är,
hur vi känner för dagsform. Stressande, trötta, pigga, glada, musiken, vädret… Alla dessa
parametrar har med upplevelsen att göra, jag känner att det är vi som är
salt, sockret och syran oftare än vad råvaran är.
Så denna kväll tycker jag och
alla håller med, att maten är perfekt, vinerna lika så och tro det eller ej, vi
tycker nog allt att vi är perfekta vi med, därför så smakar allt så ljuvligt
denna kväll. Vi har nog allt saknat varandra lite mer än vad vi vill erkänna.
Därmed tackar vi för i afton, skålar några gånger extra för Pionjären Stanko
och hans viner.
Kommentarer
Skicka en kommentar