I Jämtland händer det!!

Vilken kväll, vilka vänner och vilken grej. Det har blivit några dagar i uppe Jämtland och det behövdes efter en rivstart efter semestern. Allt går lite lugnare till där uppe och skogen, fjällen är lite stillsammare än en ljummen kväll i Stockholms krogpuls. 
Man hinner med att fundera, eller mer sagt man kanske skiter i att fundera och bara är där. Närvaro och inlevelse på samma vis. Inte med samma gäng som brukligt utan ett nytt sällskap men med minst lika mycket kunskap som en helt vanlig träff hemma i Landfjärden. Som vanligt så är det två drycker och två så enkla rätter som tillsammans med oss skall njuta av kvällens trivsamma sällskap.
Vi kanske börjar i fel enda, men vem bryr sig, vem säger till oss om vad som är rätt eller fel. Vi har kommit till den delen i livet att vi gör precis som vi känner och vill. Så klart skall det inte skada någon på vägen bara. Jag slänger upp en rejäl bit med glad anklever, en burdus skål med rostat bröd och såklart en mindre form av riktigt bra salt.
Nu är det fler än just du, som undrar varför inte den söta marmeladen är med i kvällens första presentation. Men du serru, är det som så att vinet får stå för den söta smaken till ankans feta textur. Alla runt bordet brer sig en macka av rang, det krispiga surdegsbrödet frasar sig gott i gommen och lugnas ned av ankans fett. Sältan är förträfflig och detta ger oss ett gott skratt och en stor förväntan av drycken som skall passa så bra till.

I glaset har vi N/v Lakka Hjortronvin från Lignell & Piispanen. Orten som heter Kuopia och ligger i Norra Finland. Företaget som är proffs på att tillverka söta viner och likörer på nordiska bär. Historien sträcker sig tillbaka va 160 år och det tycker väl allt jag är en god tid på sig att lära om nordiska bär och dess breda användningsområden.

Drycken är klar och har en vacker fin färg. Doftar otroligt mycket av såklart hjortron, inga spår av felaktiga tillsatser eller smakförvrängning. Smaken är frisk och får direkt ett djup till sin frukt. Sött men absolut inte för sött, lagom sött är ordet. Vinet sätter fart på ankans fett och få ankan att bli pigg,  snacka om att sätta grädden på moset. Tror att många ser detta vin som ett självklart val till efter middagen och beskådar gärna drycken efter en god varmrätt och varför inte njuta av det till stekt ost och färskost som är smaksatt mynta… Det finns mängder med valmöjligheter till denna rara och så ”svenska” nationaldryck.
Vi tar oss mot varmrätten och vi konstlar inte till det här heller, utan tar till det godast som finns om inte bland mest underskattade. Korv med bröd, kanske med en viss tillfixning. Vi ställer oss och stoppar korven, för att sen salta den i ett dygn, vi hänger den sen i två dagar för att sen lätt stekas och så för visso rökas i halm, därefter så tillkommer egenhändigt mixad tomat, en smärre smakrik majjo smaksatt med stekta och sen mixade skogschampinjoner, och en mindre boll av svart tryffel rivs ned i den redan feta emulsionen. Korvbrödet som är smörat till tusen, hjälper till att den redan feta korvens innehåll rinner vackert ned för våra händer. Man lär sig aldrig, det där med att trycka på med lagom saker uppe på korvens topp.
I glaset till denna anrika anrättning så skruvar vi upp en 2016 Briccotondo Barbera från Fontanafredda. Vinet har faktiskt mer kropp än vi alla tror och att den är ”mer smakande” än 2015 är för oss alla inspirerande. Kryddigt och lättsam pepprig. Med bruklig bärighet och fin bra syra så kommer vinet att bli väl befinnande med rättens feta och kompakta smaker.
”Druvorna odlas på vingårdar i Monferrato (La Zucca Estate) och Langhe där jordmånen domineras av kalkhaltig, stenblandad jord. Jäsningen sker på temperaturkontrollerade (23-25C) ståltankar med kontinuerlig överpumpning för optimerad extraktion av färg och tannin. Vinet dras över till cementtankar där det genomgår malolaktisk jäsning kring december. En del av vinet lagras på franska barriquer från Allier och resten på stora slavonska fat, båda fallen i fem månader.”
Korvens rökta inslag och med vis kryddning som med säker hand smaksattes redan vid stöpningen av korven. Tryffeln exceptionella smakfyrverkeri, som får en läcker textur av svampens inverkan och den helkrossade tomatsåsen fixade till vinet syra på ett genialt vis. Att våga är att vinna, och när dessa två underskattade inrättningar (vinet och korven) så blev det inte mer än en jädrans god fest.
Vi bugar och bockar från den Jämtländska fjällen, vi kastar in ett vedträd till i brasan och slappar oss tillbaka i fåtöljerna, inhyser en mäktig mat koma och inser att flaskorna är tomma, ropar på hjälp för att fylla på våra nu ned skitade Nebbiologlas med nya godsaker från källarens innersta vrå. Tack för denna tid, nu ser vi till att det händer nya ting i livet.  



Kommentarer

Populära inlägg