Jag är så enkel...
I sin ensamhet så får man större klarhet i saker ,än vad man kan tänkas
tro. Ett vin som sällskapar med mig, vrider och gnäller lite i min gom över att
jag inte delar flaskan med fler personer, ett vin är inte skapt för att vara
själv, ett vin är gjort för att så många som möjligt få njuta tillsammans. Att
skapa en upplevelse och en minnesvärd stund.
Men denna kväll så blir det middag i min eller då vår (viner och jag)
ensamhet, och jag vet att till slut så kommer vi att ha ganska mysigt
tillsammans, den där druvan och jag.
Två viner som vanligt. – Tro nu
då inte att jag klämmer två pavor vin själv, nä där går gränsen. Sparar en
större del till vännerna som kommer kvällen efter, så får de känna på vad jag
hade för sällskap kvällen innan. Förstå mig rätt nu, jag provar två ”enklare”
viner denna gång, vad jag vill komma till i det hela, är att vin inte alltid behöva
kosta skjortan att dricka vin. Vinerna har kanske inte det stora djupet, heller kanske inte
den kraft som man kan finna i ”större” viner.
Men är det de vi hela tiden söker?
Ibland så är det bara gott att ta
ett glas vin, rött som vitt, man behöver inte tänka på metodik eller
dekantering. Inte heller om vinet skall drickas nu eller om 5 år, bilden på etiketten
kanske inte kommer upp med en gång på socialmedia, för det står ju inte Grand
Vin heller inte Premier Cru på flaskan.
Fy vad skönt tänker jag, kommer
på mig själv att jag faktisk bara sitter och njuter av vinerna och kände att det
var bara vi tre i kväll och lite gastronomi enbart till oss. Och det är de här
som vi sommelierer och vinhinkare inte tänker på, de skall alltid drickas storheter
och det är mig undrande, om vi verkligen förstår eller njuter av allt det häller
i sig? Vi får ju faktiskt tänka på att vi har det folkliga folket, de som bara
vill ha en flaska gott vin, för att det är festligt att ta ett glas vin. Det är
precis två, sådan viner som jag provar denna gång, viner som älskas av många och
det har jag full förståelse för.
Grillen är tänd och jag skall
röra ihop en klassiker som Paella, medans den spanska storheten gör sig färdig
så har jag rört ihop en skål med tartar, jag har smaksatt oxfilén med tomat, kapris,
salvia, timjan och soya. Ops, glömde den hemliga ingrediensen, dijonsenapen
smaksatt med honung.
Breder ut stora skedar av
tartaren på grillat bröd som jag dragit färsk vitlök över, tar mig tugga efter
tugga och känner de stora smakerna från tartaren, mjällheten i köttets textur och
smak. Örtigheten som gör sig ypperligt till tomat och kaprisen. Soyan som
tillsammans med det bitiga stinget från senapen son avslutas med sötmans
heliga del från honung.
Jag tar en sipp på första vinet tillsammans
med servering nr tre av tartaren, inser i samma ögonblick, att de enkla alltid
är godast. Det vin som jag sippar på, är det organiska vinet från Gino Umani
Ronchi. 2013 Tajano Rosso Piceno, Montepulciano 75%, Sangiovese 25%,
med en doft av koncentrerad röd fruktighet och örter. Smaken är karaktärsfull
och får mig att längta mer efter körsbär, långpeppar, fänkål och lakritsrot.
Vinet har en poppig kryddighet och vinet sitter länge kvar i munnen och visst
finns det berikade linjer i vinet av fat.
”Druvorna skördas i slutet av september och början av oktober. Druvorna
vinifieras separat. Efter en försiktig pressning får musten jäsa på rostfria
tankar. Därefter lagras ena hälften av vinet på 5000 liters gamla ekfat, den
andra delen lagras på 1 och 2-åriga franska barriquefat i 6 månader. Vinet
mognar därefter en kort tid på flaska.”
Vinet gillar det råa köttet och
vinet sätter till tanniner och stramhet för att lyfta köttets smaker. Örterna och
sötman från tartaren gör att vinet känner sig på hemmaplan. Hettan och stinget
från senapen gör inte att vinet känns otryggt, utan mer som att vinet tar sitt
ansvar och motsätter fin frukt och kryddighet. De varma dropparna av citron som
föll med mot köttet innan de sista tagen tog inför blandningen gör vinet mer än
rätt och, dess syra piggar till vinet perfekt.
”I slutet av 1950-talet etablerade Gino Umani Ronchi en liten vingård i
Marche på Cupramontana, i hjärtat av regionen Verdicchio Classico. Några år
senare togs gården över av familjen Bianchi-Bernetti, vilka tog över både
marken och namnet Umani Ronchi, och gav ny energi åt gårdens vinproduktion.
Gården expanderade under Massimo Bernettis ledning, vars vision,
entreprenörskap och passion gjorde att gården snabbt utvidgades till de 210
hektar vinodlingar de har idag, och Umani Ronchi är numer känt som en av de
ledande vinproducenterna i Marche. Sedan 90-talet är Massimos son Michele i
spetsen av egendomen och i vinkällaren basar Giacomo Mattioli och Giuseppe
Caviola. Umani Ronchis erkända vita Verdicchio och röda Montepulcianoviner har
vunnit många pris genom åren, men producenten har även kvalitetsutvecklat viner
i grannregionen Abruzzo från sina egna vingårdar.
Sedan 2002 har producenten arbetat ekologiskt och med miljön i fokus,
inte bara på grund av ideologiska anledningar utan också för att ge vinerna ett
så rent och ärligt uttryck för regionen som möjligt. Idag är alla Umani Ronchis
vingårdar ekologiskt certifierade och vinmaningens alla steg genomsyras av
hållbarhetstänk, från ekologisk gödning av rankorna till buteljering i lättare
flaskor för att minska koldioxidutsläpp.”
Viva España, tiden är inne för
att vända i räkorna, de kokta musslorna och finstämt justera kryddigheten och
hettan av salt och chili. Det råkade bli en större portion gjord, men det går
alltid åt. Tuggorna avlöser varandra,
sörplande och sugandes av räkor och musslor så samarbetar jag ivrigt med
glaset vin som nu är utbytt mot vin nummer två. Smakerna får mig på ett dansant sätt
ta mig tillbaka till tiden, då jag bodde i Spanien och åt paella flera gånger i
veckan.
Vinet som serverar är inte
spanskt, men granne i alla fall. Ett glas av Fontanafreddas
Briccotondo Barbera av årgång 2015. Druvan är ju då 100 % Barbera.
”Druvorna odlas på vingårdar i Monferrato (La Zucca Estate) och Langhe
där jordmånen domineras av kalkhaltig, stenblandad jord. Jäsningen sker på
temperaturkontrollerade (23-25C) ståltankar med kontinuerlig överpumpning för
optimerad extraktion av färg och tannin. Vinet dras över till cementtankar där
det genomgår malolaktisk jäsning kring december. En del av vinet lagras på
franska barriquer från Allier och resten på stora slavonska fat, båda fallen i
fem månader.”
Vinet har en ung kryddighet som
beblandas med stenighet och torkad basilika och backtimjan, smaken är lättsam
och jag känner tydliga tecken på lingon, nypon, kråkbär och tranbär. Som ett
välkomnande avslut så har vinet en trivsam fat inverkan på mig gom och jag tar
mig en klunk till.
Vad de två gör för varandra är
enkelt, pannans saffrans toner tillsammans med korvens hetta och köttighet, är
något vinet verkligen uppskattar. Musslorna och räkorna trivs fint med vinet
och när jag doppar räkan eller dippar musslan i tillhörande tomataioli ,så utbringar
vinet en skål och jag är inte sen på att öppna truten och bara hänga med.
”Fontanafredda grundades den 17 juni 1858 i Serralunga d’Alba av den
förste Kungen av Italien, Vittorio Emanuele II. Efter att ha förälskat sig upp
över öronen i en lokal flicka vid namn Rosa Vercellana gav han Rosa denna Estate
och adlade henne till Grevinna av Mirafiore. Deras son, Emanuele Guerrieri,
beslöt sig att börja odla vin och 1878 sattes de första vinstockarna på
Fontanafredda.
Efter vinlusens härjande och finanskrisen på 1920-talet var familjen
tvungen att sälja Fontanafredda till Monte dei Paschi di Siena 1931. Paschi di
Siena, som är världens äldsta bank, drev denna Estate fram till 2008, då en ny
finanskris var ett faktum. Då köpte den lokala entreprenören Oscar Farinetti
tillsammans med Luca Baffigo Filangieri en majoritet av aktierna från banken,
och driver idag denna estate som inkluderar 100 hektar vinodlingar.
Fontanafreddas viner. De förändringar som gjorts; omplantering av
vingårdar, ny vinifieringsanläggning och renovering av källaren har resulterat
i att Fontanafredda återigen är bland de främsta av producenter i Barolo.
Fontanafredda tilldelades Det Gyllene Glaset 2009.”
Att umgås med sig själv är fasen
allt trevligt, man filosoferar om det man känner för, man språkar lättsamt med
vinerna och de besvarar omgående, om de gillar mig eller inte. Jag tar min
bricka och går in, för att ställa i ordning allt som jag stökat ned inför
middagen. Klockan är snart åtta och det är min alldeles fantastiska Sanna, som skall
göra ett sommaravslut på Allsång på skansen. Kan inte bli mer folklig och jag
trivs med det.
Ordinarie sortiment – 2015Briccotondo (Nr 2773) Barbera FINA 89 PIX
Kommentarer
Skicka en kommentar