Jo.. Det funkar visst!
I livets tystaste vrå, sitter jag och knappar ned veckans rader från
gårdagens middag. En tisdag som börjar med Spa, behandling och en skön lång
frukost. Man måste ladda batterierna efter en kväll som igår. En gryning som
blev lätt blåsig och vinden piskade mot våra kinder när vi traskade upp mot Ullådalen. Dagen gav oss en mildare session i hur vädret kan skifta i vårt
älskade Åre. En förmiddag som gav oss sol, snör och regn om vartannat. Återigen
klassiskt påskväder och Åre. Eftermiddagen kände jag mig mer som en blöt hund
som längtade hem till bastun, brasan och ett gott glas vin.
Alla höll med om att värmande, sprakande och torra stunder hägrade mer
än blötsnö och regn, så sagt och gjort så staplar vi oss alla hem, trötta, våta
men med benägenhet av vad som komma skall serveras på kvällens middag bord.
Vi skruvar fram klockan ett par
timmar och med nu ett torrt och törstande gäng så är vi alla redo för middag.
Det blir enkelheten som får ta hand om oss, vi har tagit fram en rätt som vi
alla älskar och en som alldeles för många glömmer bort och som jag kallar kungen
av husman. Det blir två ”enklare” viner ikväll, vi förser oss inte enbart med de
stora och dyra viner. Ända anledning av att det är med vår nyfikenhet som
gör oss betrodda att testa det mesta. Gillar att vara folklig och ta fram
innehållet i orden ”Vin är för alla” och då det inte mer än rätt att prova allt
vi kommer över och ta fram det som är bra i ett vin som kostar under 100
lappen.
Man får vad man betalar för är
det många som säger. Men det som är intressant är vad som man betalar för, och
vad gör ett vin bra? Är det endast prislappen, skulle inte tro det, det är
mängder med saker runt om kring oss som gör vad vi känner i gom och mage, vem
är det som avgör att ett vin är prisvärt? Fundera på det, så kan vi återkomma till
det när vi jag lärt mig mer om vin och sen blir det faktiskt trist med att
enbart dricka Petrus, Harlan och Rayas varje dag, och ganska tråkigt i längden.
En sanningens ögonblick, så är
det rent krasst bättre att köra min traktor (XC90) i fjällens knaggliga vägar.
Och så funkar, Porschen som kostar 3 gånger än traktorn, bättre på motorvägen
en torr sommardag. Ni förstår alla vart jag vill komma att det är tillfället
som ges inte vad sakerna kostar.
Inte meningen att dra ut på detta men är så
het på tangenterna så det bara flödar ord ut mina fingrar.
Kvällen middag börjar med tartar,
på fjällko. Hackad till perfektion för att få en gedigen textur och att bitarna
får fin passform för att kunna dra åt sig saltet och oljan. Friterad kapris
samt lökringar. En äggkräm och såklart tunt skivade rödbetor. Tro mig betorna
är en romantiker i många lägen.
Vi sätter tänderna omgående i
kossan och njuter av alla fina smaker. Det verkligen känns att kossan fått beta
på fjället, köttet är smakrikt och får en fin örtighet i sig. Och med texturens
skildringar från kapris, ägg, lök och betor så är vi mer än lyckliga av denna
rätt. I glaset hälls ett vin som har mer att bekänna än vi kan tro. 2013 Piccini
Chianti, Sangiovese. Ett vin som
kanske kan kännas tomt och livlöst utan rätt mat men med denna anrättning så
kommer vinet till sin fulla rätt. Ett vin med fin kryddighet redan i nosen och
en korg fylld med färska örter, varma körsbär och en liten bit av färsk kanel är
vad vi finner både i doft och smak. Ett vin med mer balanserad syra och frukt
än jag hade förväntat mig och det gläder oss. Andra och tredje smaken så gör
sig lakritsrotens sig mer betydande och örterna får ännu mer plats i paletten.
”Familjen Piccini lever i och är
verksamma i hjärtat av Chianti. Deras historia börjar 1882 då Angiolo Piccini
med endast 7 hektar började framställa viner under devisen -”det är inte hur
mycket vin vi gör, utan hur mycket passion vi lägger ner i vårt arbete med
vinet”. Idag är det fjärde generation Piccini genom syskonen Mario och Martina
Piccini som styr familjen och vinerna framåt. Det är även de som lyckats ta
Piccini utanför
Toscana och Italiens gränser.
Idag återfinns familjen Piccinis viner runt om i världen och efterfrågan på
deras välgjorda, goda viner fortsätter bara att växa. De har idag fyra
egendomar i Toscana och genomgående från deras Chianti till vinerna från
egendomen i Brunello di Montalcino finns de gemensamma nämnarna: kvalité,
drickvänlighet och respekt för ursprunget! Piccini är under konvertering av hel
sitt sortiment till ekologiskt.”
Vinet får ta tillvara på köttets
smak och vinet blir bärigare. Äggkrämens hemlighet är att trollbinda vinet och vi
får ett helt annat lugn i glaset än utan maten. Sältan från löken och kaprisen
är förkastligt vackert och gott till vinet. Vad är det jag brukar säga såhär dags?
En bra start på kvällen….
In med nästa rätt och det är nu
som vår fina husmanskost får komma till sin rätt. Det kan inte bli annat än
rätt med att servera Blodpudding med stekt och rökt fläsk och äpple. Det blir
en skål med rårörda lingon till som får allt att svetsas samman. Puddingen som
är gjord på finaste grisblodet och rört med björkris är säkert för många en
fundering med att komma vinet att passa till blod? Jo, men visst. Det kommer
att funka så bra så bra.
Vi behöver ett vin med en viss pepprighet och berörande
syra för att komma till sin rätt med syran från äpple och lingon. Tanniner och ungdomens
frukt är ett måste till för att fläsket skall få sitt. Här kommer nu de flesta
fråga sig om att vinet kommer bli strävt som tusan till en sådan ”söt ” anrättningen
men det vi gör att ”lura” rättens sötma med att ta omvägen från vinet till
lingonen och äpplet, det som händer och sker ätt vinet får då fram en mer betydande
röd fruktsötma och möter så upp blodpuddingen sötma och då faller alla pusselbitar
på plats. Hade man nu gått rakt på sak och varit en klok sommelier så hade ett
glas med ålderstigande Madeira varit ett perfekt alternativ men varför vara så
enkel hela tiden. Och vinet som fick utså allt detta är 2014 Terre de Mistral Côtes du Rhône Reserve.
Och vinet gjorde sitt jobb alldeles utmärkt.
Vi tackar för denna kväll och tar
oss en titt på våra skidkläder och ser till att de är torra till morgondagens
åkande. Och tack till Enjoy Wine som stod för dryck och alla glada kockar,
sommelierer som samlats för denna trevliga middag.
”Mitt i hjärtat av Côtes du Rhône, typ en kilometer söder om Lirac,
hittar man ett kollektiv av vinmakare med gemensam entusiasm för ekologisk
vinodling. De har insett fördelarna med att dela på ett och samma vineri och på
så sätt minimera de fasta kostnaderna. Var och en producerar de ekologiska
viner under egna etiketter men, som i fallet med Terre de Mistral, så går de
samman och kan då skapa lite större volymer av prisvärda ekologiska viner. Vinet
tar sitt namn från den plågande starka vind (Mistral) som både förtrycker
lokalbefolkningen och skapar fantastiska förutsättningar för vinodling i
området.”
Kommentarer
Skicka en kommentar