Léon Beyer "Fruit de Mer" Pinot Blanc 2013

Vi dricker alldeles för lite vitt vin till kött, det på tiden att i vänder våra vanor och inser fakta. Har i 15 års tid, stretat och tänjt på gränserna, vad som funkar och inte, men i detta fall har jag solklart rätt.

Jag tar denna kväll fram en bit perfekt tempererad nöt bit av innanlår, hackar den fint och vänder ned i rökt lök, picklad morot, grillade mandlar som fått torka med salt ett dygn eller två. Tar även fram burken med den sista för säsongen, burgundisk tryffel. Alla dessa givmilda smaker skall nu få blanda sig ordentligt och såklart blir det ett glas vin till eller två. Det är trots allt en ny vecka.

2013 Leon Beyer  ”Fruit de Mer” Pinot Blanc häller jag upp i mitt väl beträdande glas från Orrefors, och denna gång är det just typen fruit som får förgylla detta vin. Pinot Blanc druvan som har mycket att sägas om sig, jag kommer hålla mig till att det är förbryllande god druva och tycker att den borde få lite mer sagt om sig än den större och mer kända druvan Riesling, (3499 hektar) Pinot blanc som för övrigt brukas mer till bubblande viner än stillsamma.

”Den lilla staden Egusheim är den torraste orten i hela Frankrike. Här är de skyddande bergen i Vogeserna som allra högst så området ligger i regnskugga, man får i genomsnitt bara 400 ml regn per år och just här hittar vi firman Lèon Beyer. Familjen har odlat och tillverkat vin här oavbrutet sedan 1580 även om firman grundades senare. Man är oerhört fokuserad på att leverera vin till toppgastronomin och har sina viner listade på alla toppkrogar i Frankrike. Ägare och vinmakare idag är Marc Beyer.”

Jag gillar viner som är skapta av ren Terroir och tillsammans med Marc Beyer så gör vinerna ingen missnöjd. Tycker att vinet har en bra syra och en god minerlaitet, fin frukt som visar sig som gråpäron, äppelmos gjort på sorten Alice. Plommonen och den typiska lättsamma aromatiska stil som gör att jag slipper dra det där sista varvet med kryddkvarnen som är proppad med torkade örter från Öland.

Det är nu vi kommer till det väsentliga, köttet har god protein, och tack vare min svepning med soyan så förhöjer vi köttets betydliga smak. Tänk er sen moroten som har en intensiv syra från lagen, och såklart finner vi en sötma, eftersom jag slog på lagen varm och morotens fina textur, skjuter fram en läcker ”sötma”. Grillningens inverkan på mandlarna är läcker, de ” nötiga, lite feta och smöriga tonerna som bringar en saltad mandel är få förunnad att njuta av. Som toppen av ett isberg så rivs det en smärre mängd tryffel över detta och sagt som gjort så har vi en perfekt anrättning till vinet.

Vinets syra landar som en bättre kyss med köttet och fram kommer druvans naturliga frukt och aromatisk. Syran från moroten vispar till viner så dropparna  inte tappar takten och smak. Sältan rundar av vinet och njutningen är ofelbar. Fasen vilket par det blev. Så som vanligt så brukar mina erfarenheter av att sammanföra två vackra ting, det synes på min mage i alla fall att det hittas rätt ibland och då måste man bara ha en portion till och kanske en droppe vin till.

Smaklig spis  och njut nu. Recept på Tartar finnes på www.foodfolder.se 

Länk till vinet