2011 Bodegas Eguia Reserva

Så långt ifrån dammigt, tråkigt, överfatat och uråldrigt som det bara kan bli. I glaset bredvid mig, har jag en strålande spanjor, som kommer att ge mig mycket både i  sällskap till min matbit. 

Det finns fortfarande de som säger att Rioja är tråkigt, att det inte händer någon spännande och utvecklande i det klassiska området har inte åstadkommit något på mycket länge. Att deras lagrings regler och klassificering är boring. Jag är som vanligt den, som vill och letar mer än gärna bland alla rankor och vinfat för att finna det som är bra i Rioja. För Rioja är ett område där tiden absolut inte står stilla, man bara håller på det goda från förr. Man stressar inte fram något ogenomtänkt.

Denna Bodega bytte ägare 2011, det var Bodegas Muriel som tog över gården och sen dess har det hänt en hel del. Idag gör man enligt dem mer stilfulla Rioja viner och jag önskar att jag kunde varit med längre tillbaka för att avgöra skillnaderna mellan årgångarna och ägarbytet. 100 % av druvan Tempranillo utgör viner och man lagrar vinet i 24 månader på faten och ytterligare 24 månader (Amerikanska) på flaska innan man släpper dem för marknaden. 

Det första som gläder mig i doften är att vinet känns piggt och friskt. Att vinet har en god balans är en klarhet från första sippen. Toner av björnbär, blåbär, torkade plommon och bigarråer är det gott om. Smaken är som sin doft men lägger gärna till dofter som fänkål, anis och ett uns av söt lakrits. Vaniljens inverkan från fat tiden, gör att vinet känns behagligt och balanserar genom hela gommen. Stilig och elegans är mina sista ord.

Mat... mat skriker vinet och fram på bordet kommer en hel panna med den perfekta maten för just detta vin. En panna med gastronomi som fått tillredas ute i naturen, över öppen eld. Rödbetor, potatis, jordärtskocka och såklart rökt sidfläsk, allt har fått steka klart tillsammans i pannan och alla dessa smaker är som skapta för vinet. Sötman från grönsakerna tar fram de tydliga fruktigheten i vinet, fetter och rökigheten av fläsket sätter tänderna i vinets kralliga och tanninberikade sida, och gör vinet mjukt som furu. Inte att förglömma så tar rosmarinen fram vinets fat och örtighet, allt blir så bra. Tänk er även att björkvedens fina dofter har trängt in i maten och får vinet att bara bli ännu bättre.

Smaklig spis och njut i fulla drag.

Recept på foodfolder.se