När malten tar över...

Nordiskt puder är för riktiga kvinnor och män, den är inte fjäderlätt, inte heller alltid så perfekt. Men den är alltid efterlängtad och så underbar att umgås med. Middagen med stort M, vi skulle få en underbar dag på fjället, med vackert väder och glada sportlovs firande stockholmare. Vad va det Farbror Melker sa? - De flesta är ju stockholmare och de andra är ju mest skräp de me! Jag håller inte riktigt med honom utan att jag ser möjligheterna över att sprida vårt varumärke och det är till den perfekta publiken. Så efter en dag i backen med gänget så är tiden inne för att trängas i köket iförda långkallingar, mössor, svettiga strumpor och en massa malt, kärlek på högsta nivå.

Inte alltid man har den fulla energin kvar i kroppen efter en dag pisten, så det får bli något ”enkelt” denna kväll. Gänget som gillar öl och såklart kvalitet öl, vi gillar även kött, enbart av bästa rang och denna gång från Jämtländska fjällbete. Vi kommer att prova två sorters maltdrycker och till detta bli det en stor skål med råbiff med olika tillbehör.

Veckans inlägg kommer inte bli lika långt som de annars brukar vara utan att denna dag har jag lagt all krut i backen och försöker att fylla de skrivna orden med ännu mer inlevelse i stället. 

Första ölen ut i kväll är inhandlad i ett större parti, inte för att berusningen har något med kvoten att göra utan enbart för att ölen är så jädrans god. Alla har vi sett den på de bästa ölkrogarna, så även i hyllorna på monopolet. Men det är inte alla som än har kommit sig för, att ge sig på den grön skimrande etikett som flaskan sig bär. I London är denna öl höjd till skyarna. Jag har såklart Camden Pale Ale i min famn, min hand och in till min mun. Vi kan kalla ölen den ”eleganta” för det är ett perfekt ord för denna bryggd. Utseendet är vackert,  härlig krona och skummet ger sig inte. Doften är stor men elegant. Det som hänförs sig på min nos är lime, Yuzon skal, aprikos och örter. Smaken är bra balanserad och med påtaglig beska. Sötman finns med men lägger sig som beräknat i bakgrunden. Jag påstår mig tycka följande, orden Ale är mitt sanna jag.

Vinifikation: Råvaror: vete-, cara-, pale ale- och Munich malt samt humle av sorterna Cascade, Columbus, Amarillo, Centennial, Simcoe och citra. Låter oss nu ta fram den första av två råbiffar som skall ge oss ett extra tillskott i den gastronomiska himmeln som vi befinner oss i. Råbiff med grillad haloumi, torkad kapris, färsk chili, poppat korn. Inlagd citron och ingefära och såklart koriander.

Eftersom att ölen visade upp vissa toner och smaker av de råvaror som nu finns på tallriken så kan det inte gå fel med denna öl till det råa köttet. Och som vi anande så gick allt i lås, kul. Camden Pale Ale är en öl som jag njuter av i backen, på grillfesten, innan maten, efter maten och gärna i bastun och varför då inte till en rätt som är proppad med protein som älskar beska. Jag tycker att ölen gör sig med samtliga smaker i rätten och lägger sig varken i bakgrunden till maten men heller inte tar över. Det som gjorde rätten extra bra tillsammans med ölen var faktiskt den poppade kornet som lyfte ölens smaker till en högre nivå. Ett tips är att köpa på sig några av dessa och låta sig prova sig fram till den perfekta kombinationen, vi lyckades ännu en gång, och denna kväll var vi lätt trötta och lättstötta.

”Historien om Camden Town Brewery började med att Jasper Cuppaidge, då krögare på The Horseshoe, saknade en bra lageröl från Storbritannien. Han tog saken i egna händer och år 2006 började han brygga sitt eget fatöl i källaren på restaurangen – Camden Hells Lager. Idag har bryggeriet vuxit och all bryggning sker i elva valv under tunnelbanan i Camden Town. Ett besök rekommenderas varmt, torsdag till lördag rullar food trucks in utanför baren och serverar det godaste käket Londons rullande inspiratörer har att erbjuda.”

Här väntas inte, nu skall nästa väl hackade köttstycke presenteras och som jag skrev innan så blev det nu servering nummer två av råbiff. Denna gång med sesam, soya, apelsin, rödbeta och chili. Vi krutade på med extra chili denna gång. Tänkte att det kommer göra nästa bryggd tillräckligt tillfredsställd.

”Leave a light on – Belinda Carlisle”

Nästa öl som hälls upp i bägaren är inte mindre än Italiens mest eftertraktade bryggeri. I glaset har vi Isaac Birra Blanca från Birrificio Baladin. Oj säger vi alla runt bordet när den vackra kronan lägger sig som silkes över ölens kropp. Krämighet är det vi alla kommer fram till. Bryggt på råvete, egen jäst, koriander och apelsinskal, och de är de två sista råvarorna som lyfter ölen till en saga i sig. De fräscha apelsintonerna leker med ölen välbyggda kropp. Beskan är väldigt frånvarande i denna öl, likaså med sötman, men tackar man de två så får ölen balanserad och smakrik öl.

Jag tar mig en tugga av rätten och gör en utfyllnad i gommen tillsammans med ölen, korianderns och apelsinens kryddor sparkar bakut när hettan från chilin och soyans sälta. Galet vad bra det blir, rödbetans lätta sötma och syra följer ölens balans hela vägen och gör allt så behagligt. Inte konstigt att skålarna var rensande och alla flaskor tömdes fortare än vanligt. Vissa sparade en bit grillad ost till denna öl, det gjorde inte om med ostens sälta och syra till öl nr två.

Ett gäng grabbar som vaggades till sömns efter en bättre middag, en tidigt sådan. Det är fasen vad luften tar på en här uppe i norr. Har förövrigt kollat in att Camden Pale Ale finns på de flesta bolagen så inhandla till sportlov, påsk, pingst, midsommar, ja egentligen till alla helger. Jag erkänner… detta är den än så länge bästa ölen till en varm bastu med mycket salt korv från Undersåker, björkris och nakenhet. Isaac Baladin är på beställnings sortiment så här köper man gärna en extra för att inte missa några fantastiska kvalitetsdroppar.

"Teo Musso, mannen bakom Baladin föddes 1964 i Carrù, en liten by i Langhe, Piemonte. Familjen har en lång tradition av att bruka jorden och hans far är vinmakare. 1986 öppnade Teo Le Baladin, en pub som fokuserade på musik och öl. Han lyckades samla ihop över 230 olika ölsorter från hela Europa. Efter att ha träffat, och praktiserat med, Jean Louis Dits från Brasserie à Vapeur och Christian Van Verbeerk från Chimay blev Teo sugen på att börja brygga sin egen öl. 1996 föddes så Birrificio Le Baladin; tillsammans med ett antal andra Italienska mikrobryggerier (Birrificio Italiano, Centrale Della Birra, Birrificio Lambrate, Vecchio Birraio, Beba…) var Teo en viktig del av den moderna Italienska mikrobryggerirevolutionen. Man växte snabbt från det lilla brygghuset som klarade av 5hl, till ett som 10hl, sedan 25hl och nu har man ett nytt bryggeri.

Teos inställning har alltid varit att öl ska drickas till mat. Han använder en liten mängd humle, då han hävdar att humle inte fungerar speciellt bra med mat, och experimenterar mycket med mältning, jästsorter och kryddor. Le Baladin är helt självförsörjande på malt och de arbetar ekologiskt" 

Jag tackar för kvällen, låter disken sköta sig självt, lägger mig intill brasan och antar att jag somnande på direkten för det var många mellanslag på detta dokument när jag vakande morgon efter… Och ber även om ursäkt att inlägget blev lika långt som det brukar bli...

Ordinarie sortiment – N/v CamdenPale Ale (Nr: 1441) ENDAST 19.90 PIX

Beställnings sortiment –  N/v Baladin Isaac (Nr 89682) Birra Blanca FINA89.40 PIX